hejfrånmej

Jag klagar väldigt mycket här på bloggen och är medveten om det. Därför kan jag väl få klaga idag igen?

Dagens första klagomål: Personer som inte hälsar även fast det är uppenbart att de märker att man är där och man liksom "känner" varandra. Ok, jag fattar om det hänt något pinsamt eller så, man är ju inte mer än mänsklig, men om man är bekant med någon så hör det väl till hyfs att man höjer lite på huvudet och åtminstonde försöker knipa ihop läpparna till ett leende eller dylikt, kanske till och med att man skulle kunna sträcka sig till såna otroliga gränser att man kan säga hej. Nej, vem fan tror man att man är egentligen om vissa folk inte är värdiga att hälsa på?

Dagens andra klagomål: Provocerande bloggar á la Kissie. Alltså den första frågan som kommer på en intervju med någon av dessa skandalbruttor är hur man gör för att göra sin blogg känd. I nästan alla fall svarar de att man ska provocera, det värsta är att alla små bloggerskor därute i världen verkar ta detta superseriöst och i stället för ett gäng storbloggare så har vi fått en jävla massa skitsnackare på halsen och det känns bara väldigt tråkigt och onödigt. Det må låta klyscight men varför envisas vi tjejer (nu generaliserar jag väldigt mycket) med att smutskasta varandra och sänka de andras självförtroende i något desperat försök att bli tuffare själva. Det är bara så synd när vi i stället för att berätta hur jävla fula vi tycker alla är utan smink, skulle kunna prata om något viktigt. Det är en bra bloggare för mig i alla fall, jag skulle vilja skriva att "jag skiter väl för fan i om någon tycker att alla utan smink är fula eller att den sjunger bäst i kören", men det sorgliga är att så är inte fallet. Jag bryr mig och skäms till viss del för det, det skulle jag inte behöva göra. Vi skulle kunna dra varandra uppåt istället för att trycka ner i en ständig kamp om att hamna överst.