Portugisiska fötter

När man seglar gör man inte särskilt mycket, och själva uttrycket "att segla" betyder inte i min familj att man ligger och pressar sig fram och letar upp ställen där det är kuling och båten får extra fart så man kan flyga (nåja nästan) fram i 10 knop. Nej, här traskar vi mest omkring, jag har mitt revir vid köket, Lovisas kontrollbehov ligger i datoranvändningen ombord och pappa fixar repen. Man läser och sover, går och lägger sig halv tio om inget roligare händer och lyssnar på fotbolls-Vm genom radion.

Här ska jag ha tekvällar när jag blir tant. Vid ån i Trosa, en jättefin stad med ett jättefult namn. Nästan så fult att det blir fint.

Skulle lägga upp fler bilder men nu tjatar Lovisa om batteriet till datorn. Hmm. Hejdå, saknar er mina vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0