Festivalhjärta
Nu är det Håkan konsert på min TV. Rackarns fint alltså, inspelat på Peace and Love 2009. Jag kommer ihåg den där kvällen, min syster var där och hon skulle ringa mig under den där konserten. Det var någon annan som svarade i min telefon då, så jag fick inget höra. Men sen kom hon hem, klockan fyra på morgonen och hade sönderklottrade ben, rufsigt hår och var coolast i världen. Och det bara ryckte i hela kroppen på mig, festival liksom!
Så jag och Johanna åkte också iväg. Och en gång till. Och så en gång till. Och kom hem på precis samma sätt och jag var fast.
Hur det känns att ligga och titta på folk som går förbi för att de har bråttom till Melissa Horn, på en sovande Johannas mage. Hur det känns när hjärtat hoppar lite konstigare på grund av basen från konserten. Hur det känns att bli lite på-låtsas-kär i en punkare från Stockholm. Äta nachos och skratta åt killar med torra skämt. Torra mackor nersköljda med ljummen nyponsoppa. Skratta tills man kiknar och hålla handen. Stanna och ropa på kändisar och fråga "snälla snälla om ett kort", vara töntigast i världen. Och man bryr sig i ungefär fem minuter framåt.
I sommar håller vi tummarna för att det blir precis lika knasigt och bra, hoppas...hoppas. Jag vill bara ha med Johanna också. Jag längtar, och tror att vi har något att se fram emot!
Kommentarer
Trackback
