Restless
Nu har rastlösheten börjat komma krypande. Den där känslan som kommer varje vinter. Nästan som om man har tvångströja eller är instoppad för hårt i ett täcke. Man märker liksom vid minsta rörelse och ansträngning att det tar emot och inte är så stor idé att ens kämpa för att ta sig loss. Ska försöka peppa mig själv med ett spinningpass ikväll. Anmälde mig precis. Vet jag hur man gör? Nej. Har jag någon att gå dit med? Nej. Känns det som om jag kommer dö? Ja. Blir jag lite peppad av tanken på att gå ändå? Ja.
Louisefis
Godkväll vänner! Jag vet att det ekar här mellan varven men vi försöker att inte hänga läpp för det. Det finns ju mycket mer relevanta saker att hänga läpp för såsom exempelvis Jonas Åkerlund. Under tiden jag varit borta har jag mest glidit runt, jobbat, myst med fina människor man kan prata hela nätterna med och även hunnit med en liten Göteborgsresa med mamma. Vi hade supermys och min mamma är världens bästa. Bara en sådan sak som att få sätta sig ner och i lugn och ro prata i tre timmars bilresa dit och tre timmar hem är en sådan lyx tycker jag.
Idag har jag hängt med Louise som är hemma från Norge. Vi har tagit en promenad och delat på en pannkakssmet. Sedan fick vi matkoma och somnade tillsammans under en värmefilt i hennes lilla 90-säng. Det hela var mycket lyckat! Kommer sakna henne så-inå-helvede nu när hon lämnar lille mig här hemma igen. Vi kär liksom ba naturligt oslagbara tillsammans.
